I morgon åker jag till Argentina. Det ska bli fantastiskt på alla vis men det blir förmodligen inte jättemycket löpning. Tydligen är det inte bra att irra omkring med en iphone och leta vägen i Buenos Aires, så jag får hålla mig till kortare rundor där jag med säkerhet hittar tillbaka…

Därför har jag känt ett behov av att springa av mig lite. Komma lite trött till den 17 timmar långa resan. Igår blev det 33 kilometer i vårsol och i morgon blir det ett morgonpass innan tuppen ens börjat fundera på att vakna. Sen ska jag väl sova gott.

Därefter ska jag försöka se löpvilan som en chans för kroppen att ladda om och bygga sig stark. Och försöka undvika det där dåliga humöret som ofta kommer som ett brev på posten när jag slutar springa.

Blir du också gnällig när du inte får springa?

Jag är i Stockholm med jobbet 15-17 maj. Hemresan var planerat sent på fredag kväll pga en AW, som nu plötsligt är flyttad till den 16:e. En vanlig människa hade tänkt: då bokar jag ett tidigare tåg hem. Min hjärna tänker mycket krångligare än så.

Den tänker: Eftersom det inte blir så sent kan jag ju ta tåget till Göteborg istället, bo på hotell och springa Göteborgsvarvet dagen efter istället. En rolig tanke förutom det faktum att:

• Göteborgsvarvet är fullbokat
• Det blir ett moment till att komma ihåg när jag jag packa väskan till Stockholm, bara två dagar efter jag kommit hem från Argentina. Hur stora är oddsen att jag kommer ihåg gelsen liksom?
• Efter jag inte sprungit GV på hundra år skulle jag ändå bli seedad typ sist och få starta efter nattåget till Malmö lämnat perrongen. Fast nu var ju loppet ändå fullbokat.

Fast fattar jag det rätt kan man seedas på resultat på andra lopp, och jag har ju några sanktionerade marathon i bagaget. Men då måste man skicka in bevis senast den 30/4. Och då behöver jag alltså ragga en startplats som inte finns innan dess. Och övertala Fredrik om att husmålandet kan vänta en vecka till. Jag vet verkligen inte vilket av momenten som är svårast….

Så jag får förmodligen bara åka rakt hem. Om ingen har en plats till salu…

Jag orkade inte tänka så jag tog första bästa inspo från Instagram. Bästa Charlotte hade sprungit 3x 15 minuter fart så jag tog copy paste på den. Enkelt och bra. Tills jag ska programmera klockan och inte har en aning om vilken fart som var tanken….

Tänker att halvmarafart låter överkomligt när det är sånna bjässeintervaller. Ett bra sätt att lura mig själv att komma ut också. Får jag intervallångest hinner hela kvällen gå innan jag tvingar ut mig. Bättre att locka med något mer modest. Halvmarafart that is.

Uppvärmningen tar ett år. För att jag ska försöka fota mig själv med min nya tröja. Så att loggan syns. Har fått den och ska berätta mer om det sen. Men ändå. Fotograferingen går kalasdåligt. Jag blundar på hälften av bilderna och vrider bort loggan på resten. Ger upp och ger mig ut på dagens första intervall.

Malmös eget intervallmecka heter Ribban och är en asfalterad väg på drygt tre kilometer. Helt utan rödljus och bilar. Det är här det ska ske. 15 minuter rakt fram. Tre gånger.

Fast rakt fram är att ta i. När solen visar sig i Malmö överbefolkas nämligen cykelvägen vid havet. Det blir slalomintervaller. Runt hundar med koppel och förbi fem barnvagnar i bredd. Men ändå, det går framåt.

Av halvmarafarten blir inget och klockan ger mig betyget DÅLIG när det gäller utförandepoäng. För att jag sprang för fort. Så som det blir i bland när man tagit av sig långa tightsen och solen tittar fram!

Har du sprungit idag?

Fredrik läser bara min blogg när han tror jag har skrivit något om honom. Och igår var en sån dag. När han läst klart surfar han runt bland de flikar jag inte ens tänker på att de finns och fastnar på ”OM MIG”. Sen säger han lite diskret att det är dags att uppdatera…

Så nej. Jag är inte 47 och känner mig numera mer som 25 än 23. Om Malmö är utanför Lund så bor jag fortfarande där men annars kanske det är mer korrekt att skriva just Malmö. Men jag kan fortfarande inte prata skånska, även om jag bor 6 minuter från TRIANGELEN som man säger här…

På Nordic Wellness i Kävlinge hittar ni bara mig i början av mars när jag delar ut nummerlappar till Stävie Trail, annars håller jag mest till på NW Kronborg tvärs över gatan.

Jag jobbar mindre med löpning och mera som kontorsråtta. För att en hobby som blir jobb inte blir lika rolig som hobby.

Antalet marathon har ökat till 18 och jag hoppas bocka av både 19 och 20 under detta år.

Typ så. I kväll är det jag som uppdaterar texten.